Hoppa till innehåll

Vad är kolsyra?

kolsyra
Bubblor i vatten!

Kolsyra är, enkelt uttryckt, att man under högt tryck pressar ned gasen koldioxid i någon form av vätska (t ex vatten eller läsk). Det som händer då är att gasmolekylerna lägger sig mellan vattenmolekylerna, och på så sätt binder koldioxiden så att bubblorna stannar kvar i vätskan. Koldioxid kan man framställa både naturligt och syntetiskt.

Koldioxid är alltså en gas som, bland annat, uppstår vid alla levande organismers ämnesomsättning. Gasen har flera funktioner inom livsmedelshantering. Den mest vanliga, som vi nämnde ovan, är till kolsyrade drycker. Det är dock tillåtet att använda koldioxid till alla livsmedel. Exempelvis kan man genom att byta ut luft mot denna gas i lufttäta förpackningar hämma tillväxten av vissa bakterier.

Bra eller dåligt?

Vi svenskar konsumerar mer och mer vatten innehållande kolsyra. Nästan 4 av 10 uppger att de föredrar kolsyrat vatten framför vanligt dricksvatten. Vi köper en hel del från butik men många kolsyrar också hemma. Det finns dock en del myter gällande kolsyra:

Somliga påstår att kolsyra fräter på tänderna. Detta är inte sant då kolsyran i sig är svag. Om man däremot lägger till socker (som i läsk!) så kan det hända saker. Men så länge det handlar om vatten är detta inget problem.

En annan uppfattning är att vatten med kolsyra inte släcker törsten lika bra. Det finns dock inget som säger att så är fallet. Kolsyrat vatten innehåller mer luft vilket gör att man kan få dricka något mer för att släcka törsten. Men samtidigt kan det vara ett alternativ om du har svårt att dricka vatten i värme. Somliga upplever då att vatten med kolsyra är lättare att dricka.

Hur är det då med barn och kolsyrat vatten? Man brukar rekommendera att barn under 2 år inte ska dricka kolsyrat. Över 2 år kan det däremot vara ett bra alternativ till exempelvis läsk.
Det senare gäller förstås även vuxna som vill minska sitt läskdrickande!

Historia

I Sverige blev det under slutet av 1700-talet inne att dricka mineralvatten. Detta berodde främst på att man tillskrev vattnet egenskaper som kunde förbättra hälsan. Det var inte ovanligt att se den svenska överklassen vid brunnarna Medevi, Ramlösa och Sätra på den tiden. Man började även att importera mineralvatten från utlandet vilket blev väldigt kostsamt.

Då dök en herre vid namn Torbern Bergman upp. Han var aktiv inom många områden som astronomi, fysik, geografi och kemi. Omkring 1770 började Torbern intressera sig för mineralvatten. Det berodde till stor del på hans egna dåliga hälsa och då han märkte skillnad till det bättre, med hjälp av utländskt vatten, så började han undersöka innehållet i mineralvattnet.

Han var förmodligen först med att framställa kolsyra, men då han väntade ett antal år med att skriva om det räknas oftast engelsmannen Joseph Priestley som upptäckare. Bergman konstruerade en apparat som framställde kolsyrat vatten med samma egenskaper som det naturliga. 1775 utgav han mycket detaljerade instruktioner i ”Afhandling om Bitter-, -Selzer, Spa- och PyrmonterVatten samt deras tillredning genom konst”.

Skriften är i princip grunden till svensk mineralvattentillverkning. Senare började man även tillsätta socker och olika essenser till vattnet vilket förstås var steg 1 mot läsktillverkning.

Nya metoder att framställa kolsyra

Dryckestillverkningen i världen är en av de industrier som använder mest koldioxid. Syftet är då förstås framställningen av kolsyra. Normalt sett är den koldioxid man använder en restprodukt vid tillverkning av t ex ammoniak och etanol. Nu finns det dock företag som tänker sig att ”fånga” koldioxid från atmosfären och använda till kolsyra.

Det schweiziska företaget Climeworks har specialiserat sig på just detta. De anses som pionjärer i sammanhanget. Man använder sig av en teknik som kallas för direkt luftinfångning. Den infångade koldioxiden blir sedan renad och är efter det klar för användning.

I nuläget handlar det inte om så stora volymer man fångar in. Däremot så tror en del forskare att det kan vara bra på sikt att utveckla denna metod. Det kan i förlängningen innebära en teknik som kan reducera mängden koldioxid i atmosfären. Här ska man komma ihåg att man måste lagra koldioxiden, och inte släppa ut den igen (som är fallet nu!), om det ska vara ett alternativ i sammanhanget.